För ca 2 månader sedan så arrangerades ett ungdomsarrangemang i Lund på Sparbanken Arena. Det kallas Superbowl och är ett skolmästerskap i Mattrugby. Ca 3200 elever besöker arrangemanget och stämningen är hög. Mitt i matchen så får vi ett rop på radion från sjukvårdaren som behöver assistans på läktaren. Några personer har påkallat sjukvårdaren för deras kompis svimmat. Dom är snabbt uppe på läktaren och gör en snabb medvetande koll och personen är medvetslös och behöver bort från läktaren. Snabbt bär sjukvårdaren och en ordningsvakt ut personen i foajen för vidare undersökning.

Vi pratar här en tidsrymd på någon minut.

Vi lägger ner personen och gör direkt konstaterandet att personen inte andas och vi påbörjar omedelbart HLR och en person hämtar hjärtstartaren. Vi är nu fem personer i en kedja som jobbar med personen. 1 Specialistsjuksköterska som sköter inblåsning och förbereder material. 1 Undersköterska som gör kompressioner. 1 Polis som tar över kompressioner när hjärtstartaren anländer av 4:e och jag som sköter samtalet till SOS och koordinerar insatsen.

Efter ca 2-3 rundor kompressioner är hjärtstartaren uppkopplad och analyserar och signalerar klart för att defibrilera. Stöten går och kroppen rycker till. Maskinen signalerar puls och efter 5-10sekunder hostar personen till och andningen är igång. Personen lever, just nu iaf. Efter ca 2-3 minuter kommer även ambulanspersonal från 2 ambulanser och ca 1-2 minuter efter kommer även en brandkårspatrull.

Vi lämnar nu över till ambulanspersonalen och rapporterar av vad som gjorts och vilken tidsrytm samtidigt som dom kopplar upp mot EKG för att se hur det står till. Efter ca 10 minuter avtransporteras personen mot Sjukhus och är då vid medvetande och talbar.

2 dagar senare så kommer ett mail från föräldrarna där en bild är bifogad på patienten där personen sitter upp i sjuksängen och gör tumme upp. Det gick bra denna gången. Tack vare en uttalad handlingskedja och tillgång till hjärtstartare.

Den här personen hade tur och befann sig på rätt ställe.

Så vad kan vi då göra för att fler ställe är rätt ställe?

Först och främst så måste vi våga prata om att sånt här händer. Vi kan inte fortsätta stoppa huvet i sanden och säga det händer inte mig. Vi måste kunna agera när det händer och då vill det till att fler lär sig HLR och Första Hjälpen. Vi måste utbilda så väl gammal som ung och se till att det repeteras helst en gång om året och minst vart annat år.

Vi måste se till att det kommer ut fler hjärtstartare i samhället. Det finns idag ca 19,500 enheter registrerade på www.hjartstartarregistret.seoch minst 50 % av dom finns inte tillgängliga efter 16.00. Hur vi åtgärdar det problemet tar vi i en annat inlägg

Summa summarum.

  1. Våga prata
  2. Utbilda dig
  3. Investera i hjärtstartare